Bildkälla
1. Mästaren och Margarita - Michail Bulgakov
2. De fattiga i Lodz - Steve Sem-Sandberg
3. Revolutionary Road - Richard Yates
4. Strändernas svall - Eyvind Johnson
5. Tysk höst - Stig Dagerman
6. Dracula - Bram Stoker
7. När oskulder kysser - Per Hagman
8. Muren - Jean Paul Sartre
9. Doktor Glas - Hjalmar Söderberg
10. Darling river - Sara Stridsberg

Vissa av böckerna ingår i diverse kurser i skolan eller ska läsas till uppsatsen. Vissa har jag bara längtat efter att läsa länge, vissa har stått i bokhyllan länge vissa står högt på önskelistan och andra böcker fick inte plats i det här inlägget. Vissa kommer jag förmodligen inte ha tid att läsa heller tyvärr.

Vad har ni för önskeläsning?

Uppgiften är klar, säger jag. Jag vågar inte läsa igenom den men ett helvete är i alla fall över. Jag känner plötsligt hur verkligheten kommer ikapp mig. Jag måste städa, jag saknar mina kompisar och Daniel. Jag inser plötsligt att jag inte har läst som jag skulle till seminariet imorgon men det är lugnt jag kan skumläsa lite och mörka resten. Man får ha ursäkter ibland.

Lacan, mannen som har orsakat mig så mycket grubbleri.
Källa

Sen i fredags har jag suttit med en och samma uppgift, jag skojar inte. Det är det svåraste jag någonsin har gjort, imorgon ska skiten lämnas in och jag är överlycklig om jag får godkänt men även om jag får underkänt kan jag säga att jag har gjort ett ärligt försök. Jag trodde aldrig att det skulle vara så svårt att förklara hur Lacans strukturella psykoanalys är uppbyggd och hur den fungerar i en litteraturanalys men då tog jag fel. Jag har gråtit, skrynklat papper, slagit i väggen, stirrat apatiskt och varit helt till mig av frustration. Nu kommer det dröja länge innan jag ger mig på psykoanalytisk teori igen och det kommer inte vara frivilligt. Det värsta är att jag förstår det inte ens helt och hållet efter allt slit, det kanske bara måste sjunka in. Just nu vill jag bara bli av med det och imorgon kväll ska jag äntligen njuta av lite ledighet för första gången på snart över två veckor.

Då förstår ni också varför jag inte har synts till här :)

Jag är helt slut efter att ha sträckläst i flera timmar igår för att sen somna, sätta klockan på 7 för att gå upp och läsa igen. Det blev en heldag i skolan och nu sitter jag och skriver på en tentauppgift, har två stycken till nästa vecka så det är ingen idé att vila. Snart kommer jag att ge upp och titta på Babel istället, det lär knappast bli så mycket mer skrivet sen. Det är inte helt fel att sitta och rada upp felaktiga teser om barnlitteratur skrivna av en mycket känd teoretiker men jag fasar för att förklara psykoanalytisk litteraturteori. Det är tråkigt att skriva om skolan men det är det enda jag gör just nu.

Den här veckan är det barnlitteratur för hela slanten :) Det är mysigt och kul att få läsa om sina älsklingar men en fasa att eventuellt analysera sönder dem.

Idag hade jag föreläsning om barnlitteraturteori med världens mest energiska och underbara föreläsare... har du myror i brallan sluta va en sur en... och så har jag såklart läst klassikern Pippi Långstrump. Har skrattat gott ett par gånger åt saker jag förmodligen inte uppfattade som liten och samtidigt förvånats över saker som att Pippi äter flugsvamp! (tydligen cencurerat i Frankrike, kan nästan förstå varför). Det var en jätterolig medelålders man som stod bakom mig på tåget och försökte läsa över min axel och flera andra höjde på ögonbrynen. I deras värld är det inte så vanligt att vuxna läser barnböcker utan att ett barn närvarar ;)

Imorgon är det upp tidigt för att jobba ett par timmar, undrar om stämningen har lagt sig där eller om jag kan förvänta mig politiska diskussioner med kollegor? Jag förbjuder dem med kunder.

Och så självklart läsa, läsa, läsa mera.

Ifrån en arbetskamrat som också är väldigt intresserad av litteratur (men inte riktigt så sentimental och försiktig med sina böcker som jag) har jag fått idén att lämna ifrån mig åtminstone böcker jag inte vill ha eller som i det här fallet var skadad till främlingar. Jag hade lånat min systers exemplar av Svinalängorna som tyvärr skadades av regnet så jag har länge tänkt lämna den på tunnelbanan för att någon annan förhoppningsvis ska ta den. Igår satte jag min plan i verket men så springer någon efter mig och ropar att jag har glömt boken och jag tvingas såklart svara "Ta den!". Lite pinsamt var det och den idén kommer jag nog överge men jag vet att det förut fanns en liten bokhylla utanför biblioteket i kulturhuset där man kunde lämna en bok och ta en annan. Jag måste undersöka om det finns utanför det nybyggda biblioteket där annars har jag en bra idé till kåren på skolan :)

Jag tycker bara att det är så synd att böcker ska gå till spillo, jag kan inte slänga böcker och jag kan inte ta betalt för en skadad men läsbär bok eller typ en pocket.

Jag gick och la mig förbannad, vaknade arg och sorgsen och känslan har hållit i sig under dagen men efter ett hårt träningspass i afrodans släppte det värsta. På hemvägen blev det ett telefonsamtal med bästa Tess om manifestationen på Sergels torg, hon och flera av mina fina vänner var där. Själv har jag annars pluggat som ett djur och börjar äntligen känna mig klar.

Jag blir skrämd av att personer jag känner tycker om har röstat på SD. Det är tråkigt att våra ideologier strider mot varandra men jag hatar aldrig människor.

Var det förresten jag som sa att det är dags att engagera mig politiskt, i alla fall visa mitt stöd genom att bli medlem i Ung vänster om Sverigedemokraterna skulle ta sig in i riksdagen eller alliansen får fortsätta styra Sverige? Jag gjorde visst det och jag tar ansvar. Det känns som att hjärnan har tänkt på det här länge nu, jag måste låta resultatet sjunka in lite till.

Bara för att det rimmar så illa med det politiska läget, Silver lining - Hurts (deras bästa låt enligt mig, superpampig live)

Det är en skam att svenska folket skapar ett samhälle som utesluter och förtrycker. Jag är så arg jag bara kan bli och stolt över alla de reaktioner som uppstår i form av demonstrationer, facebook-statusar och prat. Det känns obehagligt att Sverigedemokraterna har fler mandat i riksdagen än Vänsterpartiet och Kristdemokraterna. Jag uppmanar alla jag känner som kan att gå med på den fredliga demonstrationen mot SD ikväll kl. 18.00 på Sergels torg i Stockholm och hoppas att liknande upprättas på andra håll i Sverige. Tyvärr kan jag inte delta men jag skickar mitt stöd.

Samtidigt bildar Alliansen en minoritetsregering och en finanskris i kombination med politik som de senaste fyra åren ofta har sparkat på de redan svaga skapar inte bättre förutsättningar för ett mänskligare samhällsklimat. Det är fyra år kvar!

Stackars Daniel fick ligga vaken halva natten för jag tvingade honom att prata politik med mig, ilskan osar ur porerna och stämningen kändes väldigt avslagen på stan idag.

Jag städar för fullt medan Hoffmaestro & Chraa ljuder ur stereon. Funderar sen på att sätta på Elviras T.G.I.S-spellista och bara njuta av att det är söndag.

Jag har inte röstat än, ska dra på det lite till annars blir ju väntan på valvakan alldeles för lång liksom. Jag bryr mig väldigt mycket men så pass stor ställning har jag ännu inte tagit att jag är medlem i något parti. Gör valutgången mig besviken kanske jag gör det med omedelbar verkan imorgon för att hinna göra så stor påverkan som möjligt till nästa val :)

Bildkälla, weheartit.com

Dags att återgå till städningen, det känns i halsen att jag inte har (host host) dammat på en evighet.

Jag har inte skrivit så mycket om valet men imorgon är det ju för sjutton dags att rösta. Jag hör inte till de två miljoner som har förtidsröstat, det kanske låter lite märkligt men det är något med stämningen i vallokalen (min gamla skolas matsal haha) och att sen se valvakan och vänta nervös. Ja, jag tycker att det är en närvös och spänd väntan i Sverige nu det är ju trots allt ganska jämnt. Det var många ute i affärerna idag. De kanske resonerar som så att det gäller att passa på medan man fortfarande är säker på den där extra femhundringen i månaden ;)

Det är annars mycket politik som surrar i mina tankar nu. Det börjar dra ihop sig inför att välja uppsatsämne och det lutar åt att undersöka Stig Dagerman och hur hans politiska övertygelse syns i hans romaner. Han var syndikalist/anarkist och var redan som 21-åring kulturredaktör för den syndikalistiska tidningen Arbetaren. Så visst påverkas jag även av det och tycker att det här valet är mer spännande än det förra. Å andra sidan var jag bara 18 år förra valet och hade inte så jättestor koll...

Tro nu inte att jag är anarkist men mina sympatier ligger i alla fall inte hos den sittande regeringen. Vi har hetsiga diskussioner kring köksbordet här hemma då vi inte röstar likadant allihopa...

Imorgon röstar jag för en bättre välfärd, för en politik som hjälper (inte stjälper) de redan svaga. För en bättre människosyn, för hela Sverige!

Det blev lite fest igår men jag gick hem tidigt till min älskling. Idag har vi hunnit med en shoppingrunda och ett besök på biblioteket, yay! Nu börjar dagens dos av plugg ta sig form. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här med en tentafråga per vecka, det känns som att stressen är förhöjd hela tiden å andra sidan har man hela tiden sina tankar i färskt minne. Det är visst allt jag har på tankarna också, skriver om skolan hela tiden.

Monki är förresten en av mina favoriter nu, för att inte prata om skolan. Det här är ett av dagens fynd...

Dålig bild men det är en dragkedja liksom mellan brösten.

Jag har tvättat, diskat och bakat idag allt för att göra mamma glad men också för att få tankarna ifrån plugget nu sitter jag istället och önskar att skolans hemsida ska fungera så att jag kan kolla vekans uppgift men det får bli en annan gång då. Kanske ska ta och städa upp på mitt rum istället och ladda för ikväll, jag har en känsla av att det blir party :)

Jag har en ledig dag eller vad man ska kalla det så det är bara att ta itu med alla jobbiga praktisks saker som lägger sig på hög. Andra maskinen tvätt är igång, mest för att göra mamma glad men också för att jag behöver ha rena kläder. Diverse sena räkningar ska betalas (oops) jag försöker fortfarande få datorn att fungera, det blir nog till att ringa hp senare och betalningsbevis till inkasso ska skickas bara för att de inte har vett att kontrollera när en betalning kommer in, suck.

Helst vill jag krypa upp i en fåtölj och läsa och googla runt för uppsatsinspiration men det är skönt att vila hjärnan från alla ord också.

Jag var på lagom dåligt humör när jag kom hem efter flera timmar i skolan men nu känns det också som att det var värt allt besvär, jag fick mycket gjort. Men jag kanske ska tagga ner eller speeda upp lägenhetsletandet så att familjen får vara ifred ;) Det lär ju inte bli bättre under terminens gång.

Har hunnit med en promenad på kvällen också, nu sitter jag och tittar på "välkommen hem" på TV3. Det är ju inspelat i Tullinge där jag bor. De har gjort om hemma hos en musiklärare och eldsjäl här :)

Det är namnet på boken jag förtivlat ögnar igenom. Jag borde skriva om roligare saker, jag borde läsa roligare saker men skolan tar upp mycket tid nu. Sa nej till jobb idag och sitter på skolan igen och skriver. Att lära sig analysmetoder och teorier är inte alls lika lätt som att genomföra själva analysen men för att allt ska gå rätt till måste man lära sig teorin. Lite bakåtvänt bara att man redan har vant sig in vid att läsa böcker men inte har en aning om vad det kallas när man drar en viss slutsats och det ska nu nötas in i skallen.

Det går mycket snabbare att blogga än att svara på uppgifterna. Undrar vad det kan bero på? ;)

Sitter i skolan och försöker skriva lite på några av de uppgifterna vi har fått. Jag tänkte mig att det skulle vara lätt, antar jag får ge mig på den punkten för det här kan orsaka huvudvärk...

Om jag ser det från den positiva sidan så har jag faktiskt längtat efter att få komma igång.

Det är mycket i skolan nu och datorn är fortfarande inte fixad, jag har förvisso inte kastat min gamla dator än men det fanns ju en anledning till att jag köpte än ny...

Jag sätter ofta på musik när jag ska diska, idag blev det The Ark som fortfarande står på. Med sommarens konserter i färskt minne och huvudet fullt av tankar på uppsatsen som på något sätt ska behandla döden i litteraturen (tror jag) kändes det som värsta väckelsemötet. Jag kan ju dra märkliga assosiationer!

Jag älskar Youtube-klipp med inbäddningskod. Halleluja!

Hoffmaestro och Chraa på grönan, ja det hade ju kunnat bli riktigt grymt. Konserten var bra men stämningen i publiken var stundtals aggresiv och panikartad. Inte konstigt kanske med tanke på att det var proppat, 15 000 personer där för att se dem. 4000 tusen personer fick inte komma in. När blev de så stora? Lite spelar nog hösteffekten in också, vi kramar det sista ur sommaren och dansar på borden.

Men nej, jag nöjde mig med att stå bakom publiken, utanför massan. Rädslan sitter nog i mig också men jag fick panik. Kan inte njuta när folk knuffas och har sig. Flera började gråta, vilken märklig stämning. Men det slutade bra i alla fall och det var en trevlig promenad från djurgården. Det är ju fortfarande bra musik, vilket galet gäng det var på scenen.

Sen tröttnade vi och åkte hem för att spela dataspel. Haha, such nörds. Klarade maffia 2 och jag insåg hur kul det kan vara med lite action ibland ;) 

Idag har det blivit plugg för min del, den höga växeln har redan lagts på. Daniel åkte och roade sig med gamla kurskamrater, dataspelsprojekt. Inte spela, skapa. Jag vill också vara kreativ!   

Ikväll är det Hoffmaestro & Chraa på grönan, och vi ska dit! Jag har sett ungefär en halv låt live tidigare så det ska bli spännande att få se en halv konsert. Jag gillar deras musik, det är inte likt vad jag annars lyssnar på men det är en härlig energi som ofta saknas i annan svensk musik.

Jag tog en promenad hem och gick förbi det finaste äppelträdet. Det står inte på någon tomt och jag har länge tänkt att knycka ett äpple men jag vågade inte. Haha, dags att locka fram barnet i mig igen, dags för en promenad imorgon kanske ;)


Är inte den här låten cool och inspirerande? Movits!

Jag är inte alls van vid att sitta och koncentrera mig under en längre tid längre. Idag hade vi första föreläsningen för den här terminen, om psykoanalytisk teori och drömtydning. Freud är inte min bästa vän. Jag kanske skulle ta och analysera mina egna drömmar? Jag kommer så ofta ihåg dem men jag vill nog inte veta vad de betyder, om de betyder något?



Är det bara jag som alltid drömmer riktigt läskigt och obehagligt, nästan varje natt? Ändå sover jag vidare och trivs på något sätt med att drömma och vill inte riktigt tolka det för att allt då skulle spricka och komma närmare verkligheten, kanske få en betydelse jag inte alls vill se?

Morgonen har fyllts av musik och då främst Robyns nya skiva Body Talk Pt. 2, den andra i en serie av tre. Det är ett snyggt PR-trick att släppa tre album inom loppet av ett par månader och den andra hållet måttet även den även om den första är snäppet bättre, eller helt enkelt grym. Robyn har aldrig varit så bra som nu och hon gör kanske rätt i att dra ut på njutningen, nu pratar vi om henne hela tiden.

Att Snoop Dogg är med och sjunger på låten U should know better visar hur pass stor hon är även om han inte är någon favorit för mig. Hon fortsätter på samma textmässiga tema med hopplös och olycklig kärlek i centrum. Däremot lyckas hon inte alltid matcha melodierna men polemiken kan å andra sidan vara spännande. På scen hoppas hon runt till glada melodier med tryck i samtidigt som hon sjunger om olycklig kärlek och att akta sig, ta vara på dig själv och var stark är det genomgående budskapet.

Det stör mig däremot att det större låturvalet med tre kortare skivkor medför att en del blir dubblerat. Hon behöver inte Hang with me i ackustisk version (skiva nummer 1) och vanlig version (skiva nummer 2). Dessutom låter Don't fucking tell me what to do och Love kills tråkigt lika och då är den första versionen bättre.

På första skivan överraskar hon med att avsluta med en finstämd version av folkvisan Jag vet en deijlig rosa på den här andra skivan överraskar hon nästan lika bra med Indestructable ackompanjerad endast av stråkar. Jag vågar dock knappt tänka på att denna låt förmodligen ska presenteras i en annan version med synth och trummor på nästa skiva...

En sak är klar Robyn vet hur man för sig på scen, hur man skriver musik och hur man marknadsför den.

Det här är en helg av lättsamt filmtittande. Igår såg vi Mitt stora feta grekiska bröllop och nu är det Kate och Leopold. Roliga filmer med kulturkrock som tema. Samtidigt försöker jag förstå mig på Freuds drömtydning i ett led att lära mig mer om psykoanalytisk litteraturteori. Ett skapat möte mellan dröm och verklighet?

Min nya dator har ju inte riktigt betett sig som förväntat och nu krånglar även min mobil. Upptäckte igår att jag inte har kunnat skicka sms, de jag trodde gick iväg stannade i utkorgen och går inte att skicka. SUCK säger jag bara. Varför ska det krångla så mycket? Jag kanske helt ska sluta förlita mig på tekniken? Haha, nä det går ju inte i den värld vi lever i. Vi har vant oss vid att ständigt vara nåbara och ständigt kunna komma i kontakt med varandra eller snabbt kunna söka information. Pengar, pengar, pengar försvinner alltså.

Plus att mina kompisar förmodligen undrar varför jag inte svarar på de meddelanden de skickar. Jag får ringa senare helt enkelt, den funktionne har inte pajat - än.

Det är väldigt mycket valprat nu. Vänner, familj, grannar, politiker ja alla pratar om valet. Jag hade aldrig läst Djurfarmen av Orson Orwells tidigare så vad passade bättre än att läsa den nu med bara ett par veckor kvar till valet.

I den kända satiren porträtterar Orwell hur djuren på en farm gör revolution, slänger ut människorna och börjar driva den själva. Till en början är alla djur vänner och det upprättas bud som talar om allas lika värde men så småningom börjar grisarnas makt öka, de intalar de andra djuren att de som utför allt tankearbete självklart ska få fler äpplen än de andra, senare ska de självklart få bo i människornas hus, bära deras kläder osv. De smider planer för att öka sin makt och utnyttjar de andras beroende av dem och dödar de som inte godkänner deras planer och idéer. De andra djuren blir till slut mindre värda i grisarnas ögon och till en början litar de på dem och "Kamrat Napeoleon". Grisarna allierar sig istället med människorna på granngårdarna, de forna fienderna, och till slut kan inte längre djuren se någon skillnad på människorna och svinen i människokläder. De inser att de har blivit lurade.

Orson Orwell gör svidande satir av den kommunistiska diktaturen Sovjeunionen men den kan appliceras på fler diktaturmakter. Ledarna ställer sig på medborgarnas sida för att få deras stöd i revolutionen men som utvecklingen ofta går lever till slut folket fattigt och ledarna på sötebröd och överger ibland sina forna ideal.

Nu vill jag självklart inte likna de svenska politikerna vid några diktatorer men något är ändå sjukt när vi får två allianser där det i realiteten är ett parti som styr i vardera allians. Moderaterna och Socialdemokraterna får flest röster men märkligt är det ändå när Göran Hägglund inte vågar ge några löften om vad de ska utföra, eftersom att det ska diskuteras med de andra i alliansen. Moderaterna får självklart flest mandat både i riksdagen och regeringen. Eller när en känd socialdemokrat i radio lovar att "förbifart Stockholm" ska byggas när det den dagen är långa köer på Essingeleden fast de med Miljöpariet och Vänsterpartiet har kommit överrens om en folkomröstning.

Läser man Djurfarmen får man sig både tankeställare och skratt och man kan pusta ut över att vi i alla fall inte lever i någon diktatur. Vi får faktiskt rösta på vad vi vill!

Jag läste Candide för ett tag sen när läslusten återvände, för optimismens skull men jag tror inte riktigt att optimism är min grej. Voltaire skrev romanen som gavs ut första gången 1759. Det är en satir som driver med den tidens optimism, eller snarare med filosofen Leibniz som drev den tes som Candides lärare Doktor Pangloss också har. Han menar att vi lever i den bästa av världar och påpekar det oavsett hur mycket elände som Candide råkar ut för.

Det hela börjar med att Candide förälskar sig i Cunigunda, dotter till baronen på vars slott Candide också bor. De blir påkomna när de kysser varandra och Candide blir utsparkad ur slottet. Efter en lång tid och mycket resande, där Candide tvingas kriga, upplever jordbävningen i Lissabon ser Pangloss hängas, reser till Eldorado och återvänder till Europa för att träffa på Pangloss levande igen och Cunigunda prostituerad, massakerad och till på köpet ful(!) slår de sig ner i ett litet hus. Candide har av barmhärtighet gift sig med Cunigunda och Pangloss vill slå fast att vi trots allt lever i den bästa av världar. Candide kontrar slutdiskussionen mes att säga "Det är väl talat... men låt oss nu odla vår trädgård."

Voltaire vill alltså slå ett slag för hårt arbete, på inget annat sätt kan du nå lycka och framgång. I linje med de protestantiska idealen. Att Voltarie själv var en filosof och alltså odlade få trädgårdar tycks vara en helt annan sak...

Jag är nog också av den åsikten att lyckan helt enkelt inte kommer till oss utan lite slit, eller man kanske kan uttrycka det som att ingen kan glida runt på en räkmacka! Hela optimismtanken menar Voltaire är lite naiv vilket också är vad Candide betyder på franska. Men det slog jag upp ;)

   

Min dator strular fortfarande, det är knäppt vad handikappad man blir av det. Jag kan ju knappast, och skulle inte hinna uträtta privata ärenden på jobbet och annars har jag inte alltid tillgång till andra datorer (nu har jag lånat syrrans ett tag).

Ikväll är det terminsstartfest, jag har ärligt aldrig festat på min egen skola (sicken dålig student jag är). Imorgon ska jag spela och sjunga också med en dum förkylning på gång. Får se hur det går utomhus i kylan...