Morgonen har fyllts av musik och då främst Robyns nya skiva Body Talk Pt. 2, den andra i en serie av tre. Det är ett snyggt PR-trick att släppa tre album inom loppet av ett par månader och den andra hållet måttet även den även om den första är snäppet bättre, eller helt enkelt grym. Robyn har aldrig varit så bra som nu och hon gör kanske rätt i att dra ut på njutningen, nu pratar vi om henne hela tiden.

Att Snoop Dogg är med och sjunger på låten U should know better visar hur pass stor hon är även om han inte är någon favorit för mig. Hon fortsätter på samma textmässiga tema med hopplös och olycklig kärlek i centrum. Däremot lyckas hon inte alltid matcha melodierna men polemiken kan å andra sidan vara spännande. På scen hoppas hon runt till glada melodier med tryck i samtidigt som hon sjunger om olycklig kärlek och att akta sig, ta vara på dig själv och var stark är det genomgående budskapet.

Det stör mig däremot att det större låturvalet med tre kortare skivkor medför att en del blir dubblerat. Hon behöver inte Hang with me i ackustisk version (skiva nummer 1) och vanlig version (skiva nummer 2). Dessutom låter Don't fucking tell me what to do och Love kills tråkigt lika och då är den första versionen bättre.

På första skivan överraskar hon med att avsluta med en finstämd version av folkvisan Jag vet en deijlig rosa på den här andra skivan överraskar hon nästan lika bra med Indestructable ackompanjerad endast av stråkar. Jag vågar dock knappt tänka på att denna låt förmodligen ska presenteras i en annan version med synth och trummor på nästa skiva...

En sak är klar Robyn vet hur man för sig på scen, hur man skriver musik och hur man marknadsför den.