Det är väldigt mycket valprat nu. Vänner, familj, grannar, politiker ja alla pratar om valet. Jag hade aldrig läst Djurfarmen av Orson Orwells tidigare så vad passade bättre än att läsa den nu med bara ett par veckor kvar till valet.

I den kända satiren porträtterar Orwell hur djuren på en farm gör revolution, slänger ut människorna och börjar driva den själva. Till en början är alla djur vänner och det upprättas bud som talar om allas lika värde men så småningom börjar grisarnas makt öka, de intalar de andra djuren att de som utför allt tankearbete självklart ska få fler äpplen än de andra, senare ska de självklart få bo i människornas hus, bära deras kläder osv. De smider planer för att öka sin makt och utnyttjar de andras beroende av dem och dödar de som inte godkänner deras planer och idéer. De andra djuren blir till slut mindre värda i grisarnas ögon och till en början litar de på dem och "Kamrat Napeoleon". Grisarna allierar sig istället med människorna på granngårdarna, de forna fienderna, och till slut kan inte längre djuren se någon skillnad på människorna och svinen i människokläder. De inser att de har blivit lurade.

Orson Orwell gör svidande satir av den kommunistiska diktaturen Sovjeunionen men den kan appliceras på fler diktaturmakter. Ledarna ställer sig på medborgarnas sida för att få deras stöd i revolutionen men som utvecklingen ofta går lever till slut folket fattigt och ledarna på sötebröd och överger ibland sina forna ideal.

Nu vill jag självklart inte likna de svenska politikerna vid några diktatorer men något är ändå sjukt när vi får två allianser där det i realiteten är ett parti som styr i vardera allians. Moderaterna och Socialdemokraterna får flest röster men märkligt är det ändå när Göran Hägglund inte vågar ge några löften om vad de ska utföra, eftersom att det ska diskuteras med de andra i alliansen. Moderaterna får självklart flest mandat både i riksdagen och regeringen. Eller när en känd socialdemokrat i radio lovar att "förbifart Stockholm" ska byggas när det den dagen är långa köer på Essingeleden fast de med Miljöpariet och Vänsterpartiet har kommit överrens om en folkomröstning.

Läser man Djurfarmen får man sig både tankeställare och skratt och man kan pusta ut över att vi i alla fall inte lever i någon diktatur. Vi får faktiskt rösta på vad vi vill!