Sitter i skolan och försöker skriva lite på några av de uppgifterna vi har fått. Jag tänkte mig att det skulle vara lätt, antar jag får ge mig på den punkten för det här kan orsaka huvudvärk...

Om jag ser det från den positiva sidan så har jag faktiskt längtat efter att få komma igång.

Det är mycket i skolan nu och datorn är fortfarande inte fixad, jag har förvisso inte kastat min gamla dator än men det fanns ju en anledning till att jag köpte än ny...

Jag sätter ofta på musik när jag ska diska, idag blev det The Ark som fortfarande står på. Med sommarens konserter i färskt minne och huvudet fullt av tankar på uppsatsen som på något sätt ska behandla döden i litteraturen (tror jag) kändes det som värsta väckelsemötet. Jag kan ju dra märkliga assosiationer!

Jag älskar Youtube-klipp med inbäddningskod. Halleluja!

Hoffmaestro och Chraa på grönan, ja det hade ju kunnat bli riktigt grymt. Konserten var bra men stämningen i publiken var stundtals aggresiv och panikartad. Inte konstigt kanske med tanke på att det var proppat, 15 000 personer där för att se dem. 4000 tusen personer fick inte komma in. När blev de så stora? Lite spelar nog hösteffekten in också, vi kramar det sista ur sommaren och dansar på borden.

Men nej, jag nöjde mig med att stå bakom publiken, utanför massan. Rädslan sitter nog i mig också men jag fick panik. Kan inte njuta när folk knuffas och har sig. Flera började gråta, vilken märklig stämning. Men det slutade bra i alla fall och det var en trevlig promenad från djurgården. Det är ju fortfarande bra musik, vilket galet gäng det var på scenen.

Sen tröttnade vi och åkte hem för att spela dataspel. Haha, such nörds. Klarade maffia 2 och jag insåg hur kul det kan vara med lite action ibland ;) 

Idag har det blivit plugg för min del, den höga växeln har redan lagts på. Daniel åkte och roade sig med gamla kurskamrater, dataspelsprojekt. Inte spela, skapa. Jag vill också vara kreativ!   

Ikväll är det Hoffmaestro & Chraa på grönan, och vi ska dit! Jag har sett ungefär en halv låt live tidigare så det ska bli spännande att få se en halv konsert. Jag gillar deras musik, det är inte likt vad jag annars lyssnar på men det är en härlig energi som ofta saknas i annan svensk musik.

Jag tog en promenad hem och gick förbi det finaste äppelträdet. Det står inte på någon tomt och jag har länge tänkt att knycka ett äpple men jag vågade inte. Haha, dags att locka fram barnet i mig igen, dags för en promenad imorgon kanske ;)


Är inte den här låten cool och inspirerande? Movits!

Jag är inte alls van vid att sitta och koncentrera mig under en längre tid längre. Idag hade vi första föreläsningen för den här terminen, om psykoanalytisk teori och drömtydning. Freud är inte min bästa vän. Jag kanske skulle ta och analysera mina egna drömmar? Jag kommer så ofta ihåg dem men jag vill nog inte veta vad de betyder, om de betyder något?



Är det bara jag som alltid drömmer riktigt läskigt och obehagligt, nästan varje natt? Ändå sover jag vidare och trivs på något sätt med att drömma och vill inte riktigt tolka det för att allt då skulle spricka och komma närmare verkligheten, kanske få en betydelse jag inte alls vill se?

Morgonen har fyllts av musik och då främst Robyns nya skiva Body Talk Pt. 2, den andra i en serie av tre. Det är ett snyggt PR-trick att släppa tre album inom loppet av ett par månader och den andra hållet måttet även den även om den första är snäppet bättre, eller helt enkelt grym. Robyn har aldrig varit så bra som nu och hon gör kanske rätt i att dra ut på njutningen, nu pratar vi om henne hela tiden.

Att Snoop Dogg är med och sjunger på låten U should know better visar hur pass stor hon är även om han inte är någon favorit för mig. Hon fortsätter på samma textmässiga tema med hopplös och olycklig kärlek i centrum. Däremot lyckas hon inte alltid matcha melodierna men polemiken kan å andra sidan vara spännande. På scen hoppas hon runt till glada melodier med tryck i samtidigt som hon sjunger om olycklig kärlek och att akta sig, ta vara på dig själv och var stark är det genomgående budskapet.

Det stör mig däremot att det större låturvalet med tre kortare skivkor medför att en del blir dubblerat. Hon behöver inte Hang with me i ackustisk version (skiva nummer 1) och vanlig version (skiva nummer 2). Dessutom låter Don't fucking tell me what to do och Love kills tråkigt lika och då är den första versionen bättre.

På första skivan överraskar hon med att avsluta med en finstämd version av folkvisan Jag vet en deijlig rosa på den här andra skivan överraskar hon nästan lika bra med Indestructable ackompanjerad endast av stråkar. Jag vågar dock knappt tänka på att denna låt förmodligen ska presenteras i en annan version med synth och trummor på nästa skiva...

En sak är klar Robyn vet hur man för sig på scen, hur man skriver musik och hur man marknadsför den.

Det här är en helg av lättsamt filmtittande. Igår såg vi Mitt stora feta grekiska bröllop och nu är det Kate och Leopold. Roliga filmer med kulturkrock som tema. Samtidigt försöker jag förstå mig på Freuds drömtydning i ett led att lära mig mer om psykoanalytisk litteraturteori. Ett skapat möte mellan dröm och verklighet?

Min nya dator har ju inte riktigt betett sig som förväntat och nu krånglar även min mobil. Upptäckte igår att jag inte har kunnat skicka sms, de jag trodde gick iväg stannade i utkorgen och går inte att skicka. SUCK säger jag bara. Varför ska det krångla så mycket? Jag kanske helt ska sluta förlita mig på tekniken? Haha, nä det går ju inte i den värld vi lever i. Vi har vant oss vid att ständigt vara nåbara och ständigt kunna komma i kontakt med varandra eller snabbt kunna söka information. Pengar, pengar, pengar försvinner alltså.

Plus att mina kompisar förmodligen undrar varför jag inte svarar på de meddelanden de skickar. Jag får ringa senare helt enkelt, den funktionne har inte pajat - än.

Det är väldigt mycket valprat nu. Vänner, familj, grannar, politiker ja alla pratar om valet. Jag hade aldrig läst Djurfarmen av Orson Orwells tidigare så vad passade bättre än att läsa den nu med bara ett par veckor kvar till valet.

I den kända satiren porträtterar Orwell hur djuren på en farm gör revolution, slänger ut människorna och börjar driva den själva. Till en början är alla djur vänner och det upprättas bud som talar om allas lika värde men så småningom börjar grisarnas makt öka, de intalar de andra djuren att de som utför allt tankearbete självklart ska få fler äpplen än de andra, senare ska de självklart få bo i människornas hus, bära deras kläder osv. De smider planer för att öka sin makt och utnyttjar de andras beroende av dem och dödar de som inte godkänner deras planer och idéer. De andra djuren blir till slut mindre värda i grisarnas ögon och till en början litar de på dem och "Kamrat Napeoleon". Grisarna allierar sig istället med människorna på granngårdarna, de forna fienderna, och till slut kan inte längre djuren se någon skillnad på människorna och svinen i människokläder. De inser att de har blivit lurade.

Orson Orwell gör svidande satir av den kommunistiska diktaturen Sovjeunionen men den kan appliceras på fler diktaturmakter. Ledarna ställer sig på medborgarnas sida för att få deras stöd i revolutionen men som utvecklingen ofta går lever till slut folket fattigt och ledarna på sötebröd och överger ibland sina forna ideal.

Nu vill jag självklart inte likna de svenska politikerna vid några diktatorer men något är ändå sjukt när vi får två allianser där det i realiteten är ett parti som styr i vardera allians. Moderaterna och Socialdemokraterna får flest röster men märkligt är det ändå när Göran Hägglund inte vågar ge några löften om vad de ska utföra, eftersom att det ska diskuteras med de andra i alliansen. Moderaterna får självklart flest mandat både i riksdagen och regeringen. Eller när en känd socialdemokrat i radio lovar att "förbifart Stockholm" ska byggas när det den dagen är långa köer på Essingeleden fast de med Miljöpariet och Vänsterpartiet har kommit överrens om en folkomröstning.

Läser man Djurfarmen får man sig både tankeställare och skratt och man kan pusta ut över att vi i alla fall inte lever i någon diktatur. Vi får faktiskt rösta på vad vi vill!

Jag läste Candide för ett tag sen när läslusten återvände, för optimismens skull men jag tror inte riktigt att optimism är min grej. Voltaire skrev romanen som gavs ut första gången 1759. Det är en satir som driver med den tidens optimism, eller snarare med filosofen Leibniz som drev den tes som Candides lärare Doktor Pangloss också har. Han menar att vi lever i den bästa av världar och påpekar det oavsett hur mycket elände som Candide råkar ut för.

Det hela börjar med att Candide förälskar sig i Cunigunda, dotter till baronen på vars slott Candide också bor. De blir påkomna när de kysser varandra och Candide blir utsparkad ur slottet. Efter en lång tid och mycket resande, där Candide tvingas kriga, upplever jordbävningen i Lissabon ser Pangloss hängas, reser till Eldorado och återvänder till Europa för att träffa på Pangloss levande igen och Cunigunda prostituerad, massakerad och till på köpet ful(!) slår de sig ner i ett litet hus. Candide har av barmhärtighet gift sig med Cunigunda och Pangloss vill slå fast att vi trots allt lever i den bästa av världar. Candide kontrar slutdiskussionen mes att säga "Det är väl talat... men låt oss nu odla vår trädgård."

Voltaire vill alltså slå ett slag för hårt arbete, på inget annat sätt kan du nå lycka och framgång. I linje med de protestantiska idealen. Att Voltarie själv var en filosof och alltså odlade få trädgårdar tycks vara en helt annan sak...

Jag är nog också av den åsikten att lyckan helt enkelt inte kommer till oss utan lite slit, eller man kanske kan uttrycka det som att ingen kan glida runt på en räkmacka! Hela optimismtanken menar Voltaire är lite naiv vilket också är vad Candide betyder på franska. Men det slog jag upp ;)

   

Min dator strular fortfarande, det är knäppt vad handikappad man blir av det. Jag kan ju knappast, och skulle inte hinna uträtta privata ärenden på jobbet och annars har jag inte alltid tillgång till andra datorer (nu har jag lånat syrrans ett tag).

Ikväll är det terminsstartfest, jag har ärligt aldrig festat på min egen skola (sicken dålig student jag är). Imorgon ska jag spela och sjunga också med en dum förkylning på gång. Får se hur det går utomhus i kylan...

Det är jobb, jobb, jobb men imorgon är det också skola som gäller. Jag har längtat, typ hela sommaren men nu är jag nervösare än nervös. Min första c-uppsats i höst, min första praktik i vår. Jag känner mig så förvirrad men också ganska spänd. Det här ska bli kul!

Det har blivit mycket musik den här sommaren nu senast i helgen var jag D och hans brorsa på Popaganda. Vi följde mest med som sällskap och huvudattraktionen var Robyn. Jag saknar inte de 550 kronorna, få saker kan slå levande musik. Nu fick jag dessutom möjligheten att se storheter jag aldrig har sett förut och nya stjärnor.

Robyn levererade hit efter hit, hela hennes karriär är en vandrande hitkorridor. Men OJ vilken trängsel. Jag som är van att gå på lugnare spelningar var inte riktigt redo, men paniken la sig efter ett par låtar och sen trivdes även jag.
Monarchy var hemliga i svarta masker och det förstärkte intrycket men bra musik gör britterna också. Lyssna på låten! Jag som nästan bara lyssnar på svensk musik annars.
Belle & Sebastian såg jag fram emot men de blev aldrig bra förrän på slutet. Då blev det å andra sidan riktigt bra. Så där mys-bra att det skapar kittlingar i nacken när den man älskar samtidigt håller om en.
Hurts läste vi mycket bra om men de imponerade inte mycket. Skulle möjligtvis vara opera-snubben som stod och körade. Bättre inspelat faktiskt. Men det är ju rykande färskt så det kan bara bli bättre hoppas jag.
Likaså var Ellie Goulding inget som imponerade på mig. Singer/songwriter-texter i kombination med elektroniska toner lockar inte mig.
Det viskades om Familjen att de gjorde en dålig spelning. Jag håller med. Det snurrade helt enkelt inte i min skalle...
Jag hörde Jonathan Johansson på avstånd i kön in och var redan då ledsen över att jag missade First Aid Kit. Jag får helt enkelt göra ett nytt försök att se dem snart, de visade sig i alla fall på scen tillsammans med The Concretes och Shout Out Louds på The Magic Numbers spelning. Den satte igång lyckohormonerna. En ny favorit, men basisten verkade tro att hon spelade studspop eller nåt, det kanske är nån brittisk grej? De försökte dra igång allsång men lyckades inte riktigt. Svensk indie-publik dansar helt enkelt inte ;)
Jag nosade lite på Vit päls och gillade även det. Vet inte vad jag ska tycka om Hästpojkens smådryga attityd men spela musik det kan dem.

Jag såg inte precis allt på Popaganda men de planerade det bra så att alla akter hade samma chans till publik då inget krockade. Så vi missade faktiskt inte konstsimmet. En mycket märklig företeelse men de skulle väl ta till vara på Eriksdalshallens utomhuspooler :)

En sak är säker, indie-publiken är svår att få upp till dans men lite rörde vi på oss i alla fall och tusan vilket bra avslutning på sommaren, eller jag kanske ska kalla det början på hösten (?) det blev.

Susanna Alakoski vann Augustpriset år 2006 för sin roman Svinalängorna. Jag vet inte vilka andra böcker som var nominerade då men det här var en värdig vinnare.

Historien börjar när Leena och hennes familj flyttar in i det nybyggda bostadsområdet Fridhemn nån gång under 70-talet. Liksom de själva flyttar där in fler invandrare och låginkomstagare och snart får området öknamnet Svinalängorna men för de fattiga familjerna är det lyx.

Det är svårt att inte romantisera barndomskildringar. Jag vet inte vad Susana har haft för ambitioner men hon kommer inte helt undan romantiken. När allt är bra bakar Leenas mamma bröd och hennes pappa steker pannkako,r de köper ny TV. Men så kommer en period. Leenas pappa säljer TV:n och handlar hos smugglaren. De vuxna har fest som varar i veckor. Leena flyr hemmet. Åse och Riita är räddningen. Riitas pappa är alltid full, Åses mamma städar och öppnar flaskan när Sten kommer på besök. Förtroendet dem emellan försvinner aldrig. Leena hoppar över balkongen till Leena när perioderna är som värst. Vissa perioder är värre än andra, slutar med bråk, blod och blåmärken. Leenas pappa går på antabus och Leena och hennes syskon hamnar i fosterfamilj. De lovar att inga fler perioder ska komma...

När den sista perioden ändå kommer smiter Leena, Riita och Åse ut i skogen till en koja men inte ens där i kylan och fukten försvinner romantiken och det orangea skimret.

- Min mamma och pappa skiter i mig, sa jag.
- Din mamma gör gott bröd, så Åse.
- Du får O'boy hemma hos dig.
- Hos er får man ha täcken framför teven.
- Hemma hos dig är det rent och snyggt.
- Hos dig får man stöka ner.
- Du får sprillans nya kläder.
- Din pappa kan göra pannkakor.
- Du får skithäftiga påskägg av din pappa.
- Din mamma virkar och stickar.
- Din mamma går på skolavslutningar och föräldramöten.
- Din mamma berättar saker för dig.
- Din mamma kan göra stuvade makaroner.

Det är nog sant att ingen av dem har den bästa uppväxten. Tryggheten finner de istället hos varandra, mellan balkongerna.



Jag vet att det har efterlysts lättsamma böcker utan ont i. Jag har dem på lager...

Jag vet inte vad grejen med min nya dator är men det är inte mycket som fungerar som jag vill, nu lyckas jag i alla fall ladda in bilderna från kameran, det visade sig vara bilder från förra sommaren... dags att tömma kanske?

Jag är lite splittrad kankse man kan säga. Jag håller alltid på med tusen olika saker och är sämst på att avsluta ett projekt om jag inte är riktigt engagerad. Jag har helt enkelt inte fixat datorn och därmed svikit den ganska lyckade sviten av bloggande för att det har varit trevligare med promenader och kakbak.

Här kommer resultatet av gårdagens bakning...

Bottans snabba bärkaka
125 g smör
1 1/2 dl strösocker
2 dl vetemjöl
1 1/2 tsk bakpulver
1 nypa salt
1 ägg
2 dl bär (färska eller frysta)
1 msk vetemjöl

Smör och ströbröd till formen (mannagryn går lika bra)

Sätt ugnen på 175 grader.
Koka upp smör och strösocker och låt det puttra på svag värme i någon minut. Låt svalna.
Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och rör ner det. Tillsätt ägget.
Fyll smeten i en smord och bröad kakform med löstagbar kant, 24 cm i diameter, eller i en liten ugnsform.
Rulla bären i vetemjölet, skaka bort överflödigt mjöl och strö dem över kakan.
Grädda kakan gyllene i mitten av ugnen i cirka 20 minuter.

Den ska bli lite seg i konsistensen och smakar lite som knäck. Jag hade i blåbär men hallon låter supergott till. Servera den halvjummen till en klick glass. OBS! Den är rejält söt så en liten bit räcker och sen vill i alla fall jag bälja i mig vatten. Men en liten bit kaka är gott nån gång. Jättenkelt att bjuda på.



Receptet är hämtat från Leila Lindholms A piece of cake.

Japp, ska man känna sig vuxen när kompisarna börjar gifta sig? I lördags morse startade vi bilresan ner till Småland. Fyra tämligen främmande människor och jag flera timmar i en gammal Ford. Det var ett äventyr och det visade sig att jag fick sällskap av fyra alldeles underbara människor också. Vi glömde såklart kartboken och vägbeskrivningen från eniro var sämst i världen så efter att ha åkt vilse i höjd med Växjö blev det bråttom. Vi kom fram en kvart innan vigseln och bytte om i all hast på parkeringen. Haha, det skulle vi haft en bild på. Vilken stil!

Det blir sällan klassiskt och konventionellt när mina vänner ska göra något. Själva vigseln var fin, utomhus med utsikt över skog och sjö. Precis när brudparet spontant kysste varandra kom solen fram också :)

De här första delarna har jag inga som helst bilder på eftersom att jag tappade ut kamerabatteriet på parkeringen och fick springa tillbaka senare. Oh, men bilder fastnar lika bra i minnet...

Jag får uppdatera med några av de bilder jag har när jag lyckas överföra dem till den här datorn.

Det var sen en avspänd och kul middag/fest. Vegetarisk buffé, gott vin, mingel, tipspromenad och eldshow. Vi dansade utomhus till elektronisk musik. Galningarna själva gjorde sin första dans, som normalt sett är en vals, till dubstep, så ska det göras av oss ;)

Inte konstigt att jag sen kom hem hög på kärlek men trött. Hem hittade vi i alla fall nästan utan problem, det blev bara en dubbeltur i en rondell...

Jag satt stilla på Medborgarplatsen och läste Candide när vildarna kom förbi, det var dags att dra till Grönan efter en bit mat. Jag, ärkefegisen drogs med på "flygande mattan" i lustiga huset, kvasten, vilda musen och Jetline. Den sistnämnda åktes två gånger och det finns bildbevis. Det var mitt nyårslöfte att utsätta mig för saker jag är rädd för och hittills har det gått ganska bra. Det finns till och med bildbevis, men jag ser ju helt skräckslagen ut.




Kvällen avslutades sen med en konsert av The Ark.

Imorgon bär det av tidigt på bröllop i Småland. En mycket kär vän sen två år tillbaka gifter sig. Jag ska försöka ta många kort då fler kompisar är bjudna men inte har möjlighet att komma.

En kompis jag inte har träffat på länge, hela sommaren faktiskt frågade om jag ville följa med till Gröna Lund och se The Ark ikväll. Visst vill jag det, jag såg dem i Östersund men jag tackar inte nej till en bra konsert och trevligt sällskap. Vi är ofta upptagna på olika håll men äntligen. Vänskap ska man ta hand om, det är inte många jag har behållit från tonåren men hon är en.

Men först ska jag ge mig ut på bokjakt och nu är en läkartid bokad också, huga.

Det pågår en stand-up festival på Norra Brunn i Stockholm. Vi passade på att rusa dit igår, helt spontant. Gratis inträde var det också så man kan ju knappast klaga såna här dagar efter datorinköp och jag längtar efter lönen! Det var D's brorsa som bjöd med oss, vi brukar normalt sätt inte roa oss på det sättet. Jag har faktiskt aldrig varit på "riktig" stand-up i krogmiljö förut men det var kul. Skönt att få skratta i två timmar.

Nu sitter jag och väntar på att min läkare ska ringa upp mig. Jag ska äntligen söka vård för ett problem jag har haft från och till sen i januari. Lite pinsamt att jag ska vara en sån uppskjutare.

Sen blir det av mot stan. Jag har lite bokinköp att fixa. Ska se om jag kan handla upp det presentkort jag fick av pappas kusin i födelsedagspresent. Det är alltid välkomnat att ge mig böcker eller presentkort. Sen ska jag ersätta min systers Svinlängorna som blev förstörd i regnet... så kan ju jag läsa klart den snart.