Det har blivit mycket musik den här sommaren nu senast i helgen var jag D och hans brorsa på Popaganda. Vi följde mest med som sällskap och huvudattraktionen var Robyn. Jag saknar inte de 550 kronorna, få saker kan slå levande musik. Nu fick jag dessutom möjligheten att se storheter jag aldrig har sett förut och nya stjärnor.

Robyn levererade hit efter hit, hela hennes karriär är en vandrande hitkorridor. Men OJ vilken trängsel. Jag som är van att gå på lugnare spelningar var inte riktigt redo, men paniken la sig efter ett par låtar och sen trivdes även jag.
Monarchy var hemliga i svarta masker och det förstärkte intrycket men bra musik gör britterna också. Lyssna på låten! Jag som nästan bara lyssnar på svensk musik annars.
Belle & Sebastian såg jag fram emot men de blev aldrig bra förrän på slutet. Då blev det å andra sidan riktigt bra. Så där mys-bra att det skapar kittlingar i nacken när den man älskar samtidigt håller om en.
Hurts läste vi mycket bra om men de imponerade inte mycket. Skulle möjligtvis vara opera-snubben som stod och körade. Bättre inspelat faktiskt. Men det är ju rykande färskt så det kan bara bli bättre hoppas jag.
Likaså var Ellie Goulding inget som imponerade på mig. Singer/songwriter-texter i kombination med elektroniska toner lockar inte mig.
Det viskades om Familjen att de gjorde en dålig spelning. Jag håller med. Det snurrade helt enkelt inte i min skalle...
Jag hörde Jonathan Johansson på avstånd i kön in och var redan då ledsen över att jag missade First Aid Kit. Jag får helt enkelt göra ett nytt försök att se dem snart, de visade sig i alla fall på scen tillsammans med The Concretes och Shout Out Louds på The Magic Numbers spelning. Den satte igång lyckohormonerna. En ny favorit, men basisten verkade tro att hon spelade studspop eller nåt, det kanske är nån brittisk grej? De försökte dra igång allsång men lyckades inte riktigt. Svensk indie-publik dansar helt enkelt inte ;)
Jag nosade lite på Vit päls och gillade även det. Vet inte vad jag ska tycka om Hästpojkens smådryga attityd men spela musik det kan dem.

Jag såg inte precis allt på Popaganda men de planerade det bra så att alla akter hade samma chans till publik då inget krockade. Så vi missade faktiskt inte konstsimmet. En mycket märklig företeelse men de skulle väl ta till vara på Eriksdalshallens utomhuspooler :)

En sak är säker, indie-publiken är svår att få upp till dans men lite rörde vi på oss i alla fall och tusan vilket bra avslutning på sommaren, eller jag kanske ska kalla det början på hösten (?) det blev.