Romanen har förvisso ett romantiserat tema, nybyggarlivet men språket skiljer sig väsentligt från hans poesi och andra prosaverk (som inte alls är lika bra). I Chi-mo-ka-ma experimenterar han med språket och skriver mycket på talspråk vilket gör att läsaren kommer karaktärerna nära. Han hämtar inspiration sägs det från Mark Twain men det är tydligt att han är lika inspirerad av sina egna upplevelser i Amerika. Han beskriver lekfullt, utelämnande och karkatyriskt om de personer han mötte i Minnesotas skogar. Romanen följer ingen rak linje utan har många sidospår vilket jag tillsammans med det lekfulla och experimentella språket ser som ett modernt drag. Dan Andersson var tidig med det som många andra författare kom att göra senare.

Det är vansinnigt underhållande, vackert och sorgligt. Jag önskar att Dan Andersson hade fått leva längre så han hade kunnat utveckla sin romankonst. Den här romanen är helt klart underskattad i alla fall. När jag letade efter andra uttalanden om Chi-mo-ka-ma hittade jag bara enstaka rader i litteraturhistoriska böcker. De delarna av hans författarskap har man gömt undan helt enkelt för att den inte är lika välslipad som hans poesi.