Saknad

2011-01-27 | 21:34:00 | Allmänt

Det värsta som finns är att låta en veterinär söva sin lilla älskling så att hon aldrig mer vaknar upp. Den 20 juni 2004 föddes sju marsvin i Vårby Gård i Stockholm. Två av dem fick jag glädjen att ta med mig hem den 12 augusti. Den ena sötnosen, Selma, fick en hjärtattack i min famn och dog den 17 mars 2010. Hennes syster Grynet höll ut längre men igår den 26 januari 2011 fick hon somna in. Hon fick en infektion i tassen och ville inte gå. En veterinärundersökning visade att flera leder var påverkade dessutom hade de cancertumörer hon hade i magen växt. Det kändes inte värt att tvinga i henne antibiotika som hon hatade. Det hade förmodligen inte hjälpt heller. Marsvin säger inte till när de mår dåligt så när de väl visar det, vilket hon gjorde är det illa. Att jag intalar mig själv att det var gott att stoppa ett lidande hindrar inte att min smärta är stor. Man kan ju inte älska de små för mycket <3

Selma
Grynet
Grynet
Systrarna tillsammans i buren.


Kommentarer
stina säger:

gud va sorgligt! :(



Kan bli sp arg på de så liven (för de gäller även mina älsklingar där hemma) att de inte visar att de mår dåligt. Om de bara gjorde de så kan man ju kanske och förhoppningsvis hjälpa dem innan det blir ännu värre.



Dock kanske inte i det här fallet men tänker på Othello när han hade blivit biten och fått en infektion, inte fören flera dar efter fick han feber och mådde jättedåligt. Dumma små djur som inte ska visa sig "svaga".

2011-01-28 | 08:47:06
Bloggadress: http://stina90.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback