Jag måste vara otroligt disträ som inte alls fattade att min syster gick iväg till skolan förut utan oroligt ringde henne när jag tyckte att det var lite väl tyst i huset och hon inte syntes till nånstans. Jaja, sån kan jag vara ibland. Jävligt inne i mig själv helt enkelt.

Nu är jag sur över att det ska vara så himla svårt att hitta en praktikplats. Jag har skickat 5 ansökningar hittills endast två har svarat, och de kan inte ta emot mig på grund av för litet kontor/inget kontor. Det är förståeligt men att jag inte får svar från de andra känns lite surt, de kan väl bara skicka ett NEJ om det ska vara så. Jag blir lite trött på den här mentaliteten, om man inte känner någon så kommer man ingen vart. Ska kulturvärlden bara få bestå av inavlade kritiker och kulturförmedlare eller ska andra personer med nya idéer också välkomnas? Jag har inte gett upp än men jag behövde få gnälla av mig lite. Grejen är ju den att alla möjliga praktikplatser ligger ju inte i Stockholm men det är här jag måste praktisera, suck.