Jag såg inte klart filmen igår men kan säga att det beror inte på att den var så himla dålig. Den var inte himlastormande bra heller men det beror bara på att jag var så trött. Tänkte stoppa glassen i kylen och tvätta ansiktet med deo också...

Darling porträtterar i alla fall rätt så patetiska människor, det är inget fel med att vara patetiskt det är bara det att när det gäller bortskämda överklasstjejer så suckar jag och när det gäller ensamma äldre män så fäller jag några tårar. Filmen sa mig i alla fall något om vad relationer betyder och vad riktig vänskap och kärlek är. Den bra känslan infann sig inte förrän under sista halvtimmen och då somnade jag. Johan Kling lyckades med att skapa en känslokall och äcklig miljö där vänskap trots allt kunde frodas.