Jag såg filmen först och måste ju erkänna att jag blev lite besviken när jag läste boken. Boken är bra men filmen är lite enklare och snyggare på något sätt.

Låt den rätte komma in är John Ajvide Lindqvists debutroman från 2004 och sen dess har han gjort succé, jag förstår varför. Bättre skräckförfattare får man leta efter. Det är subtilt och vardagsnära men viktigast av allt det romantiseras inte och det bagatelliseras inte. Det obehagliga tillåts att skrämma och gör det då rejält.

Romanen handlar om Oskar, en mobbad kille i 12-årsåldern som en dag i november 1981 träffar på Eli som har flyttat in i porten bredvid Oskar, i Blackeberg. De utvecklar en vänskap, något starkare än vänskap och efter ett tag anar Oskar att allt inte står rätt till med Eli. Hon är bara ute på natten, äter inte godis och när Oskar vill knyta förbund och blanda blod visar hon sitt rätta jag när blodet droppar från hans hand. Men Eli är snäll mot Oskar så han avslöjar inte hennes hemlighet fastän han anar att hon har något att göra med de mord som sätter Blackeberg och Vällingby i skräck.

Eli har en människa som förser henne med blod, ritualistiskt mördar han unga pojkar och tömmer dem på blod men något går snett och Håkan som han heter häller syra i ansiktet för att inte kännas igen av polisen. På sjukhuset ligger han sen och får själv bli ett av Elis offer.

I boken får Håkan en större roll, vi förstår varför han hjälper Eli och får en inblick i deras förhållande. Men det är svårt att ge honom medlidande särskilt när han själv blir en av dem och sliter upp halsen på oskyldiga människor för lite mat.

Det är inget infantilt sugande som dessa vampyrer ägnar sig åt det är en rå jakt på mat.

Samtidigt pågår Oskars kamp mot mobbarna och när han tror att kampen är över för hans del får han hjälp från oväntat håll, från ovan. Är det en dödsängel?

John Ajvide Lindqvists vampyrer är androgyna, mörka varelser. Närmare Nosferathu än Dracula. I boken får vi veta att Eli är några hundra år gammal och som människa hette Elias. Däremot har han som vampyr inget kön och det androgyna drar oftast mer åt det feminina så att Oskar ser Eli som mer än en kompis, någon han kan krama och puss blir aldrig något konstigt för honom som ändå är medveten om vad det innebär att vara bög.

Å andra sidan är problemet i filmen att allt är möjligt. Eller snarare att det verkar självklart att Eli är en tjej. Vampyren spelas av en tjej och inget görs för att antyda att motsatsen skulle råda.

Jag skrev att filmen är enklare än boken och det är väl inte riktigt sant, boken ställer frågor men besvarar dem också medan filmen förenklar det mesta så att inga frågor behöver ställas.

Vad som är klart är att John Ajvide Lindqvist sedan 2004 är inskriven i den svenska litteraturhistorien och jag gör inget hellre än slukar hans berättelser.

Tyckte ni om denna ska ni helt klart läsa de efterföljande romanerna Hanteringen av odöda och Människohamn samt novellsamlingen Pappersväggar, där varje novell blir precis så lagom lång för att man ska hinna läsa en och sen ligga sömnlös och "leta" ljud.