Jag springer inte men var en nöjd betraktare av loppet. Min älskade D, hans brorsa, pappa, kusin och två kompisar sprang loppet så vi samlades innan hemma hos D, som har turen att bo precis vid Zinken :) Det var en nervös men peppad samling människor. Jag njöt av att se loppet och hejade på så gott jag kunde. Fick tyvärr ingen blick av D, en liten besvikelse men han sprang snabbt och gjorde mig stolt :)

Tyvärr såg jag sen den stackars unga man som dog vilket överskuggade den glada stämningen ett tag. Att se någon dö är svårt för mig. Jag har låga perioder då jag tänker otroligt mycket på döden (inte på det sätt ni nu kanske tänker) men av någon anledning kommer de tankarna då väldigt nära. Som tur var hade jag min mamma där som stöttade. Jag tycker bara att det är så otroligt tråkigt och jobbigt, extra upprörande blir det när det samlas människor för att titta och ambulansen inte heller kom fram snabbt på grund av folksamlingen. Det var ju så varmt och fuktigt så  D fick lite förebråelser för att han inte drack något under loppet, den token.