Det finns däremot många böcker som får mig att skratta som de flesta i min chick-litsamling. Jag minns att jag skrattade mycket när jag läste den galna Liftarens guide till galaxen av Douglas Adamns. Jag såg filmen också för inte så länge sen, en av få filmer jag vet att Daniel har sett fler än en gång vilket ger den ett grymt bra betyg ;)

En bok som jag däremot blivit riktigt glad och upprymd av är Mot fyren av Virginia Woolf. Nu har jag lånat ut den till en kompis och jag rekomenderar alla att läsa den. Inte om man vill läsa något lätt men om man vill ha en riktig läsupplevelse.

Kort och gott handlar den om en familj som tillsammans med sina vänner spenderar tid i sitt sommarhus på ön Skye. Sonen längtar efter att åka ut till fyren som ligger på en liten kobbe men de vuxna hittar på olika ursäkter för att inte göra det. Större delen av romanen utspelar sig under en enda dag. Sen hoppar berättelsen i tiden och några år senare återvänder de till sommarhuset. (Tyvärr har flera personer då hunnit dö, jag skriver det i parantes. Ett trick som även Virginia Woolf använder)

Det speciella med boken är sättet som Virginia Woolf här skildrar tid och rum. Hon skriver i en form av stream-of-consciousness, karaktärernas tankeströmmar utgör större delen av romanen. En händelse skildras alltså i och med att en karaktär upplever den. Den inre dialogen ger även läsaren en bild av karaktärerna eftersom yttre beskrivningar saknas.

Jag uppmuntrar alla att läsa romanen. Jag läste den i ett streck (för självklart stod den här på litteraturlistan under en av de mest krävande perioderna) men jag rekomenderar kanske att man läser den i kortare avsnitt för att riktigt orka. Det är lätt att man irrar bort sig eller tröttnar på de långa tankeströmmarna annars.

Det som gjorde mig glad, lyrisk, var upptäckten av Virgina Woolf som en bra författarinna. Jag har läst flera av hennes böcker och det här är den enda som jag riktigt gillar men å andra sidan så älskar jag den så det kanske väger upp att jag inte har så mycket över för de andra.

Att upptäcka det här sättet att skriva på, i en ständig medvetandeström var fantastiskt och jag minns den upprymda känslan jag bar med mig till seminariet. Men efter läsningen var jag helt utmattad. Jag hade inte lyft blicken från boken på flera timmar ;)